Recension: ANA Suite Lounge (First Class) i Tokyo

Det här inlägget är en del av en artikelserie där man får följa med på min resa i First Class världen runt. Kontantpriset på denna resa är cirka 260 000 kr per person – vi betalade cirka 10200 kr kontant per person. Läs introduktionsinlägget här för hela prisbilden.

Introduktion: Planerandet av min världen runt-resa i First Class
Loungerecension: Lufthansa First Class Terminal, Frankfurt
Flygrecension: Lufthansa First Class, Frankfurt till Chicago
Loungerecension: United Polaris Lounge, Chicago
Flygrecension: ANA First Class, Chicago till Tokyo Haneda
Loungerecension: ANA Suite Lounge, Tokyo Haneda
Flygrecension: Thai Airways First Class, Tokyo till Bangkok
Hotellrecension: So Sofitel Bangkok
Flygrecension: Thai Airways Business Class, Bangkok till Dubai
Hotellrecension: Park Hyatt Dubai
Loungerecension: Lufthansa Senator Lounge, Dubai
Flygrecension: Lufthansa First Class, Dubai till Frankfurt
Flygrecension: Swiss Business Class, Zurich till New York JFK
Hotellrecension: EVEN Hotel Times Square South
Loungerecension: SWISS Business Class Lounge, New York JFK
Flygrecension: Asiana First Class, New York till Seoul
Hotellrecension: Grand Hyatt Incheon
Loungerecension: Flera olika lounger på Incheon, Seoul
Flygrecension: LOT Business Class, Seoul till Warszawa

Efter långflygningen från Chicago landade vi äntligen i Tokyo och då vi hade turen och hade fått våra boarding pass redan vid incheckningen i Chicago gick vi raka vägen till loungen.

I och med att vi skulle åka med Thais First Class från Tokyo till Bangkok hade vi denna gång tillgång till ANAs Suite Lounge, som är deras First Class-lounge. Utöver First Class-passagerare har också deras högsta lojalitetsmedlemmar tillgång till denna lounge så det kan ibland bli lite överbefolkat.

Vi var rätt trötta då vi vid det här laget hade varit på resande fot i lite över ett dygn så i den här rapporten blir det en blandning av bilder från ett tidigare besök i loungen och besöket som vi hade i anslutning till resan.

En snygg och stilren lounge på japanskt vis

Så fort vi kom in i loungen blev vi varmt välkomnade av loungepersonalen in i loungen. Det första intrycket av loungen är att det är snyggt, stilrent och modernt fast med japanska element lite här och där. Loungen är uppdelad i två delar, en som är mer avskild och en som har mer öppna ytor.

De öppna ytorna brukar jag nästan aldrig sitta i då jag föredrar den andra sidan som har utsikt mot flygplansplattan. De har också mycket större och mer bekväma säten där – och det är jag inte ensam om att tycka för att det är där det brukar bli som allra mest folk.

I den avskilda delen finns bl.a små ”kuber” som har soffor, TV och ett litet bord så man kan slappna av och kanske ta en snabb tupplur i.

Här är min absoluta favoritplats i ANAs Suite Lounge. Stora, bekväma säten med utsikt över flygplansplattan. Det blir inte bättre.

Duschrum

I och med att vi hade varit på resande fot ganska länge så behövdes verkligen en dusch och jag bad om ett duschrum så fort jag kom till loungen. Jag fick veta att det är kö på duschrummen och att det kan innebära en väntan på cirka 30 minuter. Jag fick en beeper som började ringa när rummet var redo. Efter att ha varit i Uniteds fantastiska duschrum på Chicagos flygplats måste jag säga att duschrummet i ANA-loungen var en besvikelse.

Väl inne i duschrummet, likväl på alla toaletter i loungen finner man såklart japanska toaletter. Jag är extremt fascinerad av de japanska toaletterna, tycker alltid det är en rolig upplevelse att sätta sig på ett helt varmt säte (som inte är uppvärmt av en annan person).

Till utseendet var duschrummet helt OK, men problemet var att vattentrycket var katastrofalt dåligt och det tog lång tid att bli varmt.

Handduk och en del olika typer av hudvårdsprodukter, tandborste, rakblad o.s.v. Kändes inte superpremium med ”sample”-storlek på alla hudvårdsprodukter som i slutändan gjorde att det var riktigt svårt att få ut något ur förpackningarna.

Dryck

Efter en snabb dusch var det dags att utforska utbudet av mat och dryck. Jag älskar japansk mat så jag ser alltid fram emot besöket i ANA-loungen. En ren reflektion är att det hade varit trevligare att ha ett större utbud av just japansk mat – det som finns är en fish bowl och några olika typer av ramen. Resterande rätter är ”västerländska”, och ärligt talat rätt undermåliga smakmässigt. Lite sushi eller sashimi hade varit fint i loungen.

Så fort jag satt mig ned i loungen kommer en av värdinnorna förbi och undrar om jag vill ha något att dricka. Jag fick snabbt en meny med dryckeslistan. Jag valde att beställa ett glas champagne och grönt te vilket kom ut väldigt snabbt.

Sammantaget en helt OK dryckeslista. Jag gillar champagnen (Taittinger) som de serverar. Om man är i loungen rekommenderar jag också att prova umeshu (japanskt plommonvin) med lite is. Det är magiskt gott.

Mat

Jag har väldigt svårt att få grepp om vad jag faktiskt tycker om ANAs serveringskoncept. Det är egentligen uppdelat i tre olika delar. Den första är att de har två olika bufféer i loungen med olika utbud – en mindre buffé i den mer avskilda delen och en större buffé i den mer öppna delen av loungen. Därutöver kan man också beställa från en enklare a-la-cartemeny men här måste man själv ta sig till andra delen av loungen och manuellt beställa. Servitörerna tar alltså inte beställningar för a-la-cartemenyn vilket jag tycker är konstigt i en First Class-lounge. Men det är ingen biggie egentligen. Allt detta är såklart i-landsproblem, men det är ju trots allt det mesta jag tar upp på bloggen :).

I samband med det här besöket märkte vi också att de har en liten sit-downrestaurang som har en egen a-la-cartemeny. Däremot var nästan allting på menyn slut och restaurangen var helt full utan möjlighet till att ”köa”. Man ursäktade sig, men jag tycker det är olustigt att ha slut på ALLT förutom en rätt på en a-la-cartemeny. Dåligt uppstyrt.

Till slut blev det så att vi valde att beställa in ett antal olika rätter från den vanliga a-la-cartemenyn. I och med att personalen i loungen inte tar några matbeställningar, fick vi ta oss till andra änden av loungen och lägga beställningen direkt hos kocken där. Man får efter beställningen en beeper som tjuter när maten är redo och då får man gå och hämta maten.

Med undantaget för tofu som jag absolut inte gillar är denna rätt helt magisk. Fisken är så färsk som den kan bli, och tillbehören och wasabi-pasten gör att det blir en fullpott. Detta är min go-to-rätt i ANAs Suite Lounge.

Gott men verkligen inget märkvärdigt.

Jag var inte särskilt imponerad av Katsun. Jag har ätit japansk curry ett par gånger nu och kommit fram till att det är rätten jag inte gillar – alltså är det inget fel på ANAs utförande.

Sammanfattning

Jag har höga krav när det kommer till First Class-lounger, just på grund av att jag blivit bortskämd av lounger som Lufthansas First Class-lounger. Trots att ANAs lounge inte tar sig in på min topp 3-lista så är det en bra lounge att spendera någon timme i innan man ska flyga. Maten är helt OK, och dryckesutbudet gör upp för delar där maten kanske inte levererar. Ibland känns loungen lite industriell och blir överbefolkad, men trots detta är loungen den bästa på Haneda flygplats. Om man flyger First Class från Haneda är det alltså helt klart värt att stanna i loungen innan.

I nästa del går vi igenom Thais First Class till Bangkok, häng med!