Recension: ANA First Class, Chicago till Tokyo

Det här inlägget är en del av en artikelserie där man får följa med på min resa i First Class världen runt. Kontantpriset på denna resa är cirka 260 000 kr per person – vi betalade cirka 10200 kr kontant per person. Läs introduktionsinlägget här för hela prisbilden.

Introduktion: Planerandet av min världen runt-resa i First Class
Loungerecension: Lufthansa First Class Terminal, Frankfurt
Flygrecension: Lufthansa First Class, Frankfurt till Chicago
Loungerecension: United Polaris Lounge, Chicago
Flygrecension: ANA First Class, Chicago till Tokyo Haneda
Loungerecension: ANA Suites Lounge, Tokyo Haneda
Flygrecension: Thai Airways First Class, Tokyo till Bangkok
Hotellrecension: So Sofitel Bangkok
Flygrecension: Thai Airways Business Class, Bangkok till Dubai
Hotellrecension: Park Hyatt Dubai
Loungerecension: Lufthansa Senator Lounge, Dubai
Flygrecension: Lufthansa First Class, Dubai till Frankfurt
Flygrecension: Swiss Business Class, Zurich till New York JFK
Hotellrecension: EVEN Hotel Times Square South
Loungerecension: SWISS Business Class Lounge, New York JFK
Flygrecension: Asiana First Class, New York till Seoul
Hotellrecension: Grand Hyatt Incheon
Loungerecension: Flera olika lounger på Incheon, Seoul
Flygrecension: LOT Business Class, Seoul till Warszawa

Efter ett par timmar i Uniteds Polaris Lounge var det nu dags för nästa långflygning. Den här flygningen hade jag verkligen satt fram emot. ANAs First Class är känd för att vara extremt bra – där flygvärdinnorna anar att du behöver något innan du själv ens vet om det. För mig var det andra gången i deras First Class och sist gången blev jag rejält imponerad.

Vid gaten hade man gjort upp en separat boarding gate för First Class-resenärerna samt ANAs Diamond-medlemmar.

Dagen till ära möter vi samma First Class-matta som vi såg vid incheckningen. Jag är rätt så säker på att de inte har två stycken mattor, utan att det är exakt samma matta som vid incheckningen då den hade skavanker på exakt samma ställe, haha.

Några minuter senare så var det dags för ombordstigning och vi var först ombord. På den här flygningen skulle vi få sällskap av två andra passagerare. Totalt blev 4 av 8 platser tagna i kabinen.

ANA First Class
Chicago – Tokyo Haneda
Boeing 777-300ER
Flygtid: 13 timmar

Första intrycket

Jag brukar säga att de första minuterna ombord ett flygplan är avgörande för huruvida flygningen kommer vara bra eller inte, speciellt i First Class. Det är trots allt personalen som gör flygningen speciell och jag visste redan minuten efter att vi gått ombord att detta kommer bli jävligt bra.

Jag passade på att ta bilder på sätet och kabinen innan de andra passagerarna skulle komma ombord.

Kabinen består av totalt åtta platser, varav 2 stycken par-säten. Vi hade ett av parsätena i och med att vi var två som reste tillsammans.

Reser man själv har man sin egna lilla kub.

Det är svårt att förklara hur stort detta säte är.

Sätet

I mina ögon är en av de viktigaste beståndsdelarna i en First Class-kabin sätet. Det ska inte bara vara rymligt, men det ska vara bekvämt, leverera bra sömnkvalitet och vara praktiskt. ANAs säte är bekvämt men har en del nackdelar.

Det fanns ingen brist på lagringsutrymme vid sätet och det gick att lagra iPad, hörlurar o.s.v i de olika panelerna som är installerade i kabinen. I den lilla displayen med lampan som lyser grönt går det att justera sätet och sätta den i lounge-mode, eller göra den till säng om man så önskar.

Så vad är problemet med sätet?

Sätet i sig är väldigt bekvämt att sitta i, och ännu mer bekvämt i sängläge (mer om det senare). Problemet är att det är extremt svårt att prata med varandra om man reser två personer och sitter i parsätena. Man måste praktiskt taget sträcka sig väldigt långt fram för att ens kunna se varandra. I mina ögon är det ett stort designfel. Parsätena är ju där för att man ska kunna prata och se den person man reser med (om man så önskar). Annars är de ju rätt onödiga. Problemet är också att man måste sträcka sig rätt långt, inte bara lite utan någon decimeter fram vilket i slutändan blir väldigt irriterande.

Let the show begin

Tillbaka till flygningen. Efter att jag tagit lite bilder och vi gjort oss bekväma så kommer flygvärdinnan och undrar om vi vill ha lite champagne. Den som känner mig vet att jag aldrig tackar nej till champagne :). Det som var fantastiskt här var att jag såg att flygvärdinnan tittade till oss lite då och då medan vi packade upp väskan o.s.v, och kom precis när vi blev klara. Riktigt bra.

ANA serverar en av mina absoluta favoritchampagner: Krug. Det är en riktigt balanserad och god champagne. En 750 ml:- flaska kostar 1529 kr på Systembolaget så ANA snålar verkligen inte med champagnen. Jag bygger lite på Systembolagets beskrivning av Krug:

Krug har en komplex, mycket frisk smak med inslag av röda äpplen, brioche, mörk choklad, citrus, mineral, nötter och ananas. Passar perfekt till både skaldjur, fisk, kött eller som aperitif eller all-around champagne.

Kort därefter kom personalen förbi med ett amenity kit (necessär med nödvändigheter för en bra flygning) och en 2-piece pyjamas. Både necessären och pyjamasen kändes verkligen högkvalitativa och pyjamasen fick jag med mig hem senare, vilket man oftast får när man flyger First.

Jag gick snabbt till badrummet för att byta om till pyjamasen innan avgång. Det är mycket enklare att fylla på med massa god mat om man har mjukisbyxor på sig. Just saying 🙂

Många flygbolag har större toaletter i First Class, vilket ANA inte hade utan det var samma storlek som det brukar vara i economy class. Däremot hade man riktiga handdukar istället för papper. Det fanns också ansiktsmasker, tandborstar o.s.v som man fick ta som First-resenär.

Och här har jag på mig den väldigt bekväma ANA-pyjamasen.

Tillbaka vid sätet lekte jag lite med amenity-kitet. Jag tycker de här kiten är riktigt snygga och brukar spara dem. Dessa kit tillverkas för ANA av Samsonite. Medan de allra flesta bolag numera kör ”mjuka” amenity kits, oftast i tyg eller läder så gillar jag verkligen de som görs i plast.

Mat & Dryck

Kort efter avgång och då skylten för säkerhetsbältet hade släckts kom flygvärdinnan förbi med en oshibori (varm handduk) och också mat-och dryckesmenyn. Precis som på andra First Class-produkter går det bra att äta när man känner för det hos ANA, men vi valde att äta på en gång.

Dryckesmeny

Att säga att ANA har ett brett dryckesutbud känns som årets underdrift. Jag är lika imponerad varje gång av hur stor variation de lyckats få med sig på ett flygplan. Oavsett om man vill ha sake, champagne eller alkoholfria drycker så är det kvalitet på allt rakt igenom.

Matmeny

Precis som jag sade tidigare väljer man själv när man vill äta. ANAs serveringskoncept består av en japansk meny och en västerländsk meny. Det brukar gå att blanda som man vill. Jag kör vanligtvis lite från den japanska menyn men kör oftast de allra flesta delarna av måltider med plock från den västerländska menyn. Den japanska maten ombord ANA är riktigt god, men ibland är mina smaklökar antagligen inte avancerade nog för att uppskatta rätterna. Vanligtvis brukar jag dock äta sushin eller sashimin men skippa resterande.

Servering

Några minuter efter kom flygvärdinnan ut med fyra små aptitretare. Dryckesmässigt höll jag mig till champagne till att börja med. Det som var lite tråkigt var att personalen inte alltid proaktivt fyllde på glasen utan jag behövde be dem om det – och när jag bad om så var svaret alltid ”of course sir”, men det hade varit bra om de hade gjort det självmant.

Aptitretarna bestod av mousse på anklever, rökt lax och getost, inlagda champinjoner och marinerad zucchini samt några ost-och-pepparpinnar. Inga av aptitretarna imponerade på mig särskilt mycket. Den enda aptitretaren som jag faktiskt tyckte var god var den rökta laxen och getosten. Jag är dock inte särskilt förtjust i anklever – men min flickvän som gillar anklever sa att den var väldigt god.

Jag valde att köra på den västerländska menyn men valde att börja med lite sashimi som jag absolut älskar. Den hade lite olika typer av sashimi, bl.a seriola och tonfisk. Allt var extremt färskt. Full pott till denna rätt.

Därefter kom personalen förbi för att göra mitt bord redo för resterande servering. Det är som att kolla på ett konstverk när personalen på ANA dukar upp bordet. Man gör det med en sådan precision att det nästan är fascinerande.

Och strax därefter kom min västerländska förrätt ut.

ANA har till skillnad från t.ex Lufthansa ingen ”riktig” kaviarservering ombord. De har dock ofta försökt integrera kaviar i någon av sina förrätter, vilket de gjort även denna gång.  Jag gillar verkligen kaviarserveringen och ANA får ett minus i kanten för att de skippar det. Denna förrätt bestod av räkor, tomatsås och en röra på krabba, ägg och kaviar inlindat i gurka. Den var faktiskt riktigt god. Räkorna var lite smaklösa, men röran med krabba och kaviar levererade verkligen.

Kort därefter kom personalen in med en sallad som bestod av lite salladsblad, fetaost, rostad lök. Tillsammans med den japanska dressingen var det en perfekt mellanrätt.

Och sedan kom majssoppan och mitt liv ändrades. Alltså, det är en soppa. Men den var så extremt smakrik trots att den också är väldigt enkel. Både jag och min flickvän älskade soppan. Den var söt, men inte överväldigande söt. Under flygningen bad jag om att få den här serverad till mig totalt tre gånger. Det är första gången jag ens äter upp en soppa ombord ett plan.

Efter soppan behövde jag verkligen en paus. Nu började jag bli rejält mätt så jag tog en paus på cirka 30 minuter och lät maten smälta lite innan det blev dags för huvudrätten.

Huvudrätten på oxfilé serverades med en rödvinssky, grönsaker, potatis och gnocchi. Serverades med två olika typer senap och pepparrot. Den var god men inte mycket mer än så. Lite tråkigt att ANA inte har bättre beskrivningar av rätterna på sina menyer. På menyn stod det bara ”Fillet of beef steak Provence style”. Så här någon månad i efterhand säger det inte mig så mycket.

Ombord flygplan får man ofta en köttbit som är genomstekt – i det här fallet var köttet rosa och saftigt. Imponerande.

Vid det här laget var jag helt proppmätt och valde att skippa efterrätten, men min flickvän som inte hade stoppat i sig lika mycket mat valde att prova efterrätten.

Hon tyckte att ostkakan med pistasch var riktigt god, men tyckte att den var lite för söt och att den hade vunnit på att ha något syrligt (t.ex bär) vid sidan om.

I och med att detta var en långflygning på nästan 13 timmar så valde jag att stanna uppe lite och låta maten smälta medan jag kollade på en film. Flygvärdinnan plockade bort allt på bordet och kom tillbaka med en till varm handduk och undrade om jag ville ha något annat att dricka. Jag valde att beställa in umeshu (plommonvin) som jag kunde smutta på medan jag kollade på film.

Sängen

I och med att den här flygningen var hela 13 timmar (!), så fanns det gott om tid att äta gott, kolla film och sen också sova. Efter maten kände jag mig riktigt trött så jag bad flygvärdinnan bädda min säng på sätet bredvid mitt säte. Flygvärdinnan gjorde upp sängen med ett stort leende och som med allt annat på ANA: med stor precision.

Det som är fantastiskt med ANAs säng är att deras säng i first class har både en tempurmadrass och en tempurkudde. Det är alltså en väldigt bekväm säng. Tyvärr är det rejält varmt i ANAs kabiner så det blir lite svettigt i och med att pyjamasen också är varm. Jag har fått det förklarat till mig att kunderna hos de asiatiska bolagen ofta föredrar att det är varmare i kabinen.

Efter ett par timmar av lite halvsvettig sömn vaknar jag av att vi är lite över en timme från landning. Överlag har detta varit en riktigt bra flygning med ANA.

Hur kan man sammanfatta servicen?

Personalen på ANA är verkligen fantastisk. De försöker verkligen sitt bästa, men det går inte att ignorera att det finns en ganska stor språklig barriär. De är ”korrekta” på ett väldigt japanskt sätt och gör helt enkelt sitt arbete med finess. Jag gick upp ett par gånger för att gå på toa under tiden som jag sov. Varje gång jag kom tillbaka hade de bäddat om min säng. Helt otroligt. Jag blev imponerad över hur de alltid var där när jag behövde dem, och när jag ville vara för mig själv så kom de inte förbi. Det är helt klart en unik talang.

Om vi kunde prata japanska och det inte fanns en språklig barriär skulle jag tro att detta skulle bli en av mina bästa flygningar någonsin. Tyvärr blir det lite svårt när språket inte riktigt går ihop. Men trots det så var detta en riktigt bra flygning med personal som verkligen levererar en top notch-upplevelse.

Sammanfattning

Det här var en riktigt bra flygning med ANA. Personalen var verkligen stjärnor och maten var riktigt god. Att lägga till att det var en 13-timmarsflygning innebar att man fick både äta, ta det lugnt och sova.  Det är något speciellt med japanska flygbolag i det avseendet att de verkligen har finess i all service som de ger. Man känner sig verkligen uppvaktad helt enkelt. Tyvärr är det inte optimalt att resa i par i ANAs kabin på grund av den konstiga designen som gör det svårt att prata. Trots detta är ANAs First Class en fantastisk produkt att använda sina poäng på.

I nästa del går vi in i ANAs fina Suites Lounge (First Class) på Tokyo Haneda flygplats innan det bär av till Bangkok med Thai Airways First Class. Häng med! 🙂